Hjälpmedel i teckningen
|
|
Av Ingemar Edfalk |
|
När man tecknar efter naturen är det inte helt självklart att det man tycker sig se stämmer med verkligheten. Bl.a. eftersom vi har två ögon och därmed ser lite tredimensionellt medan bilden man tecknar är tvådimensionell. Vi går här kortfattat igenom några hjälpmedel och knep som använts av konstnärer i många år.
Horisontlinjen är ett gott hjälpmedel att
ta till för att försöka avgöra två formers
förhållande till varandra. Att tänka sig en horisontell
linje är ganska lätt (åtminstone jämfört
med att tänka sig en vertikal). Försök se genom en
horisontlinje vidare på motivet och placera därigenom
bildens former rätt i horisontalplanet. Vilket knä ligger
högst, hur förhåller sig axlarna till varandra och
till vertikalen o.s.v. Du kan jämföra verkligheten med
en horisontell stödlinje du gjort på bilden.
|
|
Lodlinjen är inte lika lätt
att tänka sig som horisontlinjen. Man kan istället använda
ett lod att syfta/sikta med. Ett lod gör man enkelt av en sytråd
och t.ex. en mutter. Håll upp lodet framför motivet och
titta "igenom" lodlinjen (snöret). Jämför
hur olika bilddelar förhåller sig till varandra vertikalt.
Hur förhåller sig bilddelarnas vinklar till lodlinjen?
Lutar armen för mycket eller för litet på teckningen
i förhållande till motivet? Vilken form ligger lägre
till höger/vänster? o.s.v. Ett lod kan man använda
till väldigt mycket. |
|
Syfta med pennan. Återigen
en metod som använts i åtminstone 2-300 år. Håll
ut pennan med rak arm framför kroppen och i rät
vinkel mot motivet. Syfta mot motivet för att
avgöra t.ex. en arms vinkel. Håll kvar vinkeln och jämför
med din bild. (En metod jag brukar använda on jag tecknar en
byggnad eftersom jag har svårt att få takvinklarna rätt).
Tänk på att vinkeln mot bilden måste vara densamma
som mot motivet när du jämför. Annars blir det fel. |
|
Mät med pennan. På detta sätt kan
du jämföra längdmått i motivet med samma mått
i din bild. Håll ut pennan med rak arm framför
kroppen och i rät vinkel mot motivet. Låt pennspetsen
sikta på den punkt där mätningen ska börja
och sätt tummen på den punkt där mätningen
ska sluta (vänster lårben mäts i illustrationen).
|
|
Flytta sedan pennan till någon annan del av modellen och
notera resultatet. I detta fall är avståndet detsamma
om man mäter från skallbasen till vänster skulderblad.
Kontrollera att dessa två mått stämmer överens
i din teckning!
|
|
Ljus och skugga. Det kan vara svårt
att avgöra hur starkt ljus/mörk skugga som vilar över
ett motiv. Ett knep att ta till är att kisa mot motivet. Ju mer
man kisar desto tydligare framträder gråskalan. Mycket
användbart vid landskapsstudier. Här måste man dock
räkna med ögats erfarenhetskorrigering. Ögat (hjärnan)
korrigerar ljus och skugga så att det inte blir alltför
stora kontraster i bilden. Tecknar du ut den kontrast du ser när
du kisar en solig dag så kommer bilden att bli stum och livlös.
Låt alltid ljuset sprida sig in i skuggan!
Ytterligare ett knep som egentligen inte hör hit, utan snarare
till målerikonsten är att forma handen till ett rör
och titta genom det. Knyt näven och släpp greppet så
pass mycket så att du kan se genom den. Titta genom "röret"
på den yta du har problem med och flytta fokuseringen
till handen. Du ser nu en punkt med den färg och det ljusvärde
som motsvarande punkt i motivet har. Blanda till den färg du
ser på handen och använd den!
|
|
Tyckte du att detta var intressant? Läs då också
artiklarna om att studera naturen,
bildbyggnad och komposition.
|
|