Bildbyggnad

Teckning/form

Det finns några grundläggande teckningsfunktioner man kan leka och experimentera med för att skaffa sig förståelse för hur det fungerar. Vi börjar med att titta på vad ett streck egentligen är. Den diagonala linjen i rutan till höger ska föreställa ett streck. Själva rutan föreställer ett pappersark. Låtsas nu att det är du som, med hjälp av en penna, har åstadkommit detta streck. Eller ännu bättre. Gör det på ett papper.

Om man vill öva sitt seende så kan man göra övningar liknande denna. Använd hela bildytan (papperet) och teckna former. Allt på bildytan existerar i förhållande till allt annat och det finns, om man så vill, inga streck. Alla delar i bilden har lika stor betydelse och finns bara i förhållande till de andra delarna. Begrepp som förgrund och bakgrund har ingen relevans i bildbygget.

T. ex. så här: Den vänstra formen täcker delvis den högra och visar på så sätt det inbördes förhållandet mellan dem. Vilken som är framför och vilken som är bakom. Ett annat vanligt sätt att visa samma sak är att utnyttja perspektivet. En form krymper i storlek ju längre bort den kommer. Eller att alla linjer strålar samman i horisonten om man använder centralperspektiv.

Använd gärna ett formtema för att binda ihop bilden och styra ögats rörelser över bildytan. Ett formtema är en återkommande form som med viss variation förekommer på flera ställen i bilden. Formtema är inte helt lätt att arbeta med och är nog inget att börja med i de första försöken. Men när men väl kommer på hur det fungerar så är det mycket användbart.

Det var lite grundkunskaper om teckning och form. Så då ska jag väl försöka säga något om färg också.

Färg

Färglära är en vetenskap så det blir inte mycket jag kommer att beröra här, men lite om färg i bildarbetet ska jag i alla fall säga. Däremot hoppar jag över det mer tekniska som additiv och subtraktiv färgblandning m.m. Det tas upp på ett annat ställe.

Färgen och formen är, så fort färg används i en bild, oskiljaktiga och förutsättningar för varandras existens. Möjligheterna med en bild ökar s.a.s. med kvadraten av sig själv för varje ny färg som förs in. Man får ytterligare en perspektivmöjlighet eftersom vissa färger verkar ligga längre in i bilden än andra, liksom man får stora möjligheter att manipulera med bildelementen genom sammanläsningar av färgfält (en färg som förekommer på en plats i bilden upplevs oftast ligga på samma plan i djupled, som den gör på andra platser där den också finns i samma bild). Puh!

Färgen är inte absolut. Det finns ingen absolut färg utan bara relativ. All färg är relativ till angränsande färger. Och följaktligen finns det inga varma eller kalla färger heller, utan bara varmare och kallare.

Gör följande försök. (med målarfärger) Måla en neutralt grå rektangel på en minst tio gånger större klarröd yta. Måla sedan en likadan rektangel på en klargrön. Jämför de båda rektanglarna. Du kommer att upptäcka att rektangeln på den röda ytan verkar dra mot blågrönt och att den är mycket mörk. Medan rektangeln på den gröna ytan är betydligt ljusare och verkar ha inslag av gult eller orange. Du har alltså använt färg "ur samma burk" för att måla två helt olika färger! Färgen är alltså relativ.

Ett annat experiment man kan göra är att prova gränsinduktionen hos en färg. Jag ska försöka illustrera detta här nedan.

Hur man upplever en färg beror också på vad man sett på precis innan. Gör följande experiment. Måla en gul fylld cirkel, ca 10 cm i diameter mitt på ett stort vitt papper. Stirra på den i en minut och flytta sedan blicken till det vita papperet. Du kommer att se en blågrön cirkel! Vad du ser är den första färgens komplementfärg (motsatsfärg i färgtoncirkeln).

Färgen beror alltså dels på omgivningen och dels på vad man sett på innan.

Tyvärr är det inte nog med det heller, för förutom det ovanstående beror färgen också på formen. En färg växer med sin yta. Ju större yta desto ljusare och mer dominant blir en färg. Detta är lätt att förstå om man tänker på vad som händer när man sätter en liten prick på ett papper. Är pricken tillräckligt liten upplevs den som svart. Ju större den blir desto ljusare blir den.

Omgivningen bör nog nämnas en gång till. Det finns en anledning till att konstnärer vill ha dagsljus och helst norrljus i arbetslokalen. Som vi sett hittils är ju färg något oerhört föränderligt och instabilt och fungerar egentligen bara som avsett om alla yttre förhållanden i "mottagarmiljön" är identiska med dem i "sändarmiljön". Nu är det ju aldrig så och inte heller behöver man tänka så väldigt mycket på det om man enbart arbetar på bildskärm med sådant som bara ska visas på bildskärm. Men en sista sak om omgivningen vill jag i alla fall nämna för att understryka hur mycket den betyder. Återigen ett experiment du kan göra själv för att lättare förstå hur det fungerar. Ta ett rött och ett blått föremål och ställ i fönstret innan det börjar skymma på kvällen. Se hur färgerna förändras allteftersom det blir mörkare. Strax innan det är helt mörkt kommer du att uppfatta det blå föremålet som nästan vitt och det röda som nästan svart.

Med det avslutar jag denna artikel om bildbyggnad för att återkomma med mer vid ett senare tillfälle.

Om du tyckte detta var intressant ska du läsa artikeln om komposition också. Bildbyggnad och komposition är två områden som delvis överlappar varandra och det är svårt att skriva om det ena utan att komma in på det andra. Närliggande artiklar är också de om att studera naturen och om tecknarens hjälpmedel i det studiet.