Kort om färglära

Långt förord som lika gärna kan läsas som efterord.

Färgläran brukar delas upp i två områden, subtraktiv färg (pigment somm reflekterar vissa våglängder av det infallande ljuset, målarfärg alltså) och additiv färg (färgat ljus som i TV:n eller datorskärmen).

I teorin är dessa system möjliga att översätta från det ena till det andra (se andra artiklar om detta) men i praktiken går det sämre. En konsekvens av detta är att det heter fyrfärgstryck, i en idealvärld skulle det ju räcka med tre tryckfärger för att återge alla färger. Ett annat exempel har alla som målar erfarit. Den klassiska färgtoncirkeln med fyra grundfärger är den som funkar när man målar oavsett om en del tycker den är ovetenskaplig...

Den uppmärksamme läsaren kommer att se en och annan motsägelse vad gäller glidningarna mellan additiv och subtraktiv färg i denna och andra artiklar. Men nu vet du varför!

För dig som är intresserad av ämnet rekommenderar jag att skaffa sig en så bred och varierad kunskap som möjligt för att bättre förstå vad färg är. Rekommenderad läsning är Goethes färglära, KG Nilsson och Josef Albers. Gå gärna en kurs på Skandinaviska Färginstitutet också. Där pågår ständig forskning och utveckling främst kring NCS systemet som regelbundet utökas med "nyfunna" färger.

Denna artikels innehåll går att tillämpa både för den som arbetar med additiv färg och för den som jobbar med subtraktiv. För enkelhetens skull utgår jag dock från en situation där subtraktiv färg används. Alltså målarfärg..

Färgsystem. Det finns många sätt att definiera färger. T.ex. CMYK, RGB, NCS, CieLab, Pantone, NCS, NMI (HSV) m.fl.
I denna artikel kommer jag endast att använda beteckningarna:

• Kulör
• Valör
• Ton
• Mättnad.

Kulör betyder helt enkelt färg. Alltså röd, grön orange...
Valör betecknar hur mycket vitt eller svart som finns blandat i kulören.
Ton betecknar sammansättningen av kulörer, t.ex. "blå-grön", "gul-orange".
Mättnad betecknar hur långt från en ren gråton i samma valör en färg befinner sig. Alltså hur ren den är.

Upplevelsen av en färg bestäms alltid av dess omgivning. Man kan mäta och definiera en färg enl. något av de ovan nämnda systemen men detta brukar knappast vara relevant när man arbetar med bilder. Det är hur vi upplever färgen som betyder något.
Varma och kalla färger hör man ofta talas om i detta sammanhang. Glöm det. Det finns inga varma eller kalla färger. Bara varmare och kallare. Om en färg upplevs som varm så beror det på hur den förhåller sig till omgivande färger. Någon absolut kall eller absolut varm färg finns inte. Se exemplet nedan. I vänstra halvan av bilden är det röda fältet i mitten kallare än omgivningen medan samma färg i den högra halvan är varmare. Observera att färgfälten är identiska!



Upplevelsen av en färg har också dels en idéassociativ sida och dels en kulturell. Vad gäller det kulturella så kan vi som exempel ta att grönt betyder "fritt fram", "kör" o.s.v. i vår västerländska kultur. Medan rött förstås betyder STOPP. Vad gäller den kulturella aspekten av andra färger så ska vi inte gå in på den här. Då blir artikeln för lång.
Om vi istället tittar på den idéassociativa aspekten av samma sak så vet vi t.ex att grönt betraktas som lugnande medan rött ses som hetsande och oroligt. Troligen för att grönt påminner om grönska och rött om blod.

Färgtoncirkeln är det redskap en målare använder för att definiera färger. Oftast delas den in i 12 eller 16 steg, men det är mer en praktisk fråga. Målarens färgtoncirkel är uppbyggd kring fyra grundfärger: Rött, Gult, Grönt och Blått. Färger som befinner sig mittemot varandra i denna modell kallas för komplementfärger. Ju längre ifrån varandra två färger befinner sig desto större är kontrasten mellan de bägge.

Färgtoncirkeln visar bara färger med full mättnad. Vill man se hela "bilden" så får man tänka sig två sammanställda koner i stället med svart resp. vitt i "ändarna".

Komplementfärger kallas som tidigare nämnt de färger som befinner sig längst bort från varandra i färgtoncirkeln. Eller i hela färgkroppen (svart och vitt inräknat) om man så vill.
Vill du se en färgs komplementfärg så kan du gå till väga som följer. Titta under ca. 30 sekunder på den röda cirkeln i bilden här under. Det är viktigt att fokusera i mitten av cirkeln och inte vika därifrån med blicken. Snart börjar du se "månskäror" i cirkelns kant. Då har det troligen gått 30 sek.och du kan flytta blicken till den vita cirkeln till höger. Vilken färg får den då? Det du ser är dina ögons komplementfärg till den röda cirklens färg.

Ett annat sätt att göra detta är att göra en liten neutralt grå yta mitt i ett större färgfält. Den grå ytan kommer att skifta i den omgivande förgens komplementfärg.
Man kan alltså ändra en färg utan att röra den! I exemplen hittils har vi bara pratat om kulören men det samma förhållandet gäller förstås för valören. Mörkt eller ljust beror endast och enbart på omgivningen, precis som med varmt och kallt. Nedan kommer ytterligare ett exempel. Se på den grå ytan. Det är samma grå färg i bägge ytorna...

Färgrörelse
Man kan ytnyttja färgen för att styra betraktarens blick runt i bilden eller för att knyta ihop delar av bilden. Man kan med släktskap i fråga om valör, kulör eller mättnad styra blickens väg.
En färg upplevs också oftast ligga på samma plan i en bild även om den förekommer på olika platser och i olika sammanhang. Lägg märke till hur den blå färgen i "målningen" nedan hela tiden verkar ligga på samma plan, bakom t.o.m. det svarta. Vi läser ihop olika ytor av en given färg till samma plan!

Transparensillusion och rumsillusion
Genom likhet i valör eller kulör kan man skapa en illusion av transparens. Prova detta med målarfärger! I Photoshop är det alldeles för lätt. Se den röda och den rosa ytan i bilden nedan. Den rosa verkar vara en genomskinlig röd. Eller ytorna i mitten som ser ut att vara målade över varandra i tunna skikt. En annan aspekt av detta är att man ofta upplever den mer transparenta ytan som längre in i rummet (om man ställer flera ytor invid varandra).



Gränsinduktion har jag skrivit om i en annan artikel.
Färgytans storlek lika så.

Det var litet om färg. Kanske kan denna artikel väcka intresset hos dig som läsare så att du går till bokaffären och inhandlar en "riktig" färglära. Albers, KG Nilssons och Goethes rekommenderas. De är helt olika men lika bra på sina olika sätt.

Tyckte du att detta var intressant? Läs då också artiklarna om att studera naturen, bildbyggnad och komposition. Samt färglära forts.